Nu har jag kommit tillbaka till mitt lilla rum här ute i Londons förorter efter att ha varit på en så sjukt härlig semester! Även om jag tycker att mitt jobb är hur kul som helst så var det i ärlighetens namn skönt att komma iväg från stressiga London. Särskilt efter den galna helgen som var precis innan avfärd!

Det var nämligen så att våran lilla bar som i vanliga fall bara har öppet till midnatt (pågrund av irriterade grannar, men jag klagar inte, jag tycker det är ganska skönt att inte behöva vara uppe till 5 varje natt/morgon) men, vad blir det nu… förrförra helgen så hade vi fått late lisence så att vi fick vara öppet till fyra tors-lördag (dvs. söndag morgon). Nu är det kanske många som tänker att det är ju många barer som är öppna så länge och att det inte borde vara så himla farligt. Då kan jag bara säga att dessa barer är gjorda för att vara öppet sent, medan våran inte är det. Vi har inte tillräckligt med barbacks (hjälpredor) som ser till att allt finns på plats, för när det står typ 20 pers och väntar att blir serverad så är det inte så kul att mitt i alltihop behöva skutta iväg för att fylla på apelsinjuicen. Folk blir rätt irriterade.

Vidare så är inte själva baren uppbyggd på ett smart nog sätt så att man bara kan ta order efter order efter order för man kan inte tvätta sina saker ordentligt, man måste springa till andra änden av baren för att få tag på ett glas, spendera 5 minuter på att hitta rätt ölglas (vi har ett glas för varje öl vi säljer och vi har 7 olika öl, bara på fat). OCH det värsta av allt är att vi bara har en ynka liten efterbliven kortmaskin, vilket gör att det ibland skapas en kö av 3 bartenders som väntar på att få använda kortmaskinen. Detta ser oftast dumt ut för helt plötsligt så står allt helt stilla bakom baren trots att det står miljoner människor och väntar… (okej inte miljoner, jag ska inte överdriva).

Jag brukar börja dansa och digga till musiken för att underhålla gästerna. Mycket uppskattat.

I vilket fall som helst så efter dessa 3 otroligt stressiga dagar så var det skönt att åka till Holland och äta ordentlig mat och sova ut och bara få vara med Lars hela tiden… Vi vandrade omkring i hans lilla mysiga stad, cyklade och köpte glass och åt i solskenet, cyklade till en jätteimponerande, men sorglig, gravplats för soldater som hade stupat i andra världskriget.

Vi åkte till närmaste staden och hade en sjuktrolig utekväll med hans vänner, och sedan var vi även ute och festade i Amsterdam.

Dagen efter festandet i Amsterdam så skulle jag och Lars ha haft en mysig dag på stadens vackra gator bland kanaler och horor (ehm) men så blev det inte för att gissa vad en otroligt osmidig Emma insåg att hon hade gjort? Jo, glömt sina tågbiljetter till Paris (dit jag skulle åka och möta mamma den dagen) hemma i säkert förvar på mitt nattduksbord. Så hela fredag förmiddagen spenderades på tågstationen med desperata försök att få tag på en kopia av biljetten. Vilket fungerade också efter att ha ringt till Eurostars huvudkontor från Poliskontoret på tågstationen och några tårar och en väldigt stark insatts från min karl. Jag har hamnat i lite förvirrade situationer när det gäller att få tag på biljetter förut (behöver vi nämna Paris flygplats och galen uteliggar som trodde jag var hans fru?) och jag måste erkänna att det är så skönt att ha en man som tar hand om saken så kan man själv stå där och se ledsen ut till sakens klaras upp. Dessutom så pratade gottfolket på tågstationen inte så bra engelska så det var ganska självklart också att Lars skulle ta det hela på holländska istället…

Jag kom i vilket fall som helst till Paris, utan att behöva betala en ny (dyr) biljett och fick träffa min lilla mamma efter nästan 3 månader, vilket var så himla mysigt! Vi gjorde inget speciellt på fredagen, men på lördagen så vandrade vi runt staden och på söndagen så sprang mor min Marathon! Jag måste erkänna att det var lite deppigt att inte vara med, men förhoppningsvis så blir jag inte sjuk i två månader innan näste lopp. Jag blir lite irriterad faktiskt med tanke på att jag till och med var hos doktorn i december (då jag hade varit sjuk också) och det ända dom säger är att jag verkar vara frisk… Kul att man fick hjälp från den nissen. Men som sagt, inga surar miner för…

…Therese kommer imorgon!!! Yeeeeeey!!! Det ska bli så kul! Det ända som är synd är att jag har typ 200 spänn att leva på kommande 2 veckor så det kanske blir lite knapert… Men men, jag får vara über charmig bakom baren så att jag får mycket dricks! Röda läppar är ett rätt säkert kort kan jag meddela läsarna om.

Sen om 10 dagar så kommer Lars hem från Holland, han stannade längre eftersom han har lov från skolan. Lite tråkigt att vara här ensam, men man får hålla huvudet uppe!

Här kommer lite bilder från semestern, eller bara från halva semestern för sedan ladda min kamera ur och jag hade glömt laddaren. (dock köpte jag en engångskamera, helt retro).

 
Lars på en cykeltur








Vi tog en paus i cyckelturen



Paus


Cykla cykla cykla...


Minnes/gravplats








Fest i stan





Jag, Max och Lars


Lars och munspel


Max, Lars och Steff



Adios tills nästa gång.

Sitter i skrivandets stund ute i våran trädgård i en sol stol och har en gassande sol, en stor smaskig frukost och vinyl 107 på radion. Jag mår rätt bra. Dessutom har jag inte ens en jacka, jag sitter bara i pyjamasen, kom direkt ut från sängen! Egentligen så borde jag sova vid den här tiden eftersom jag jobbar hela natten, men det är för fint väder för att ligga i sängen och luffa! Jag får vara lite trött ikväll istället!

Idag är jag lite nervös för karlns moder är nämligen här i London, så jag ska käka lunch med dem. Alla kan väll hålla tummarna på att jag gör succé?

Jag var helt lat igår (och även idag) och spenderade början av dagen luffandes i sängen, tittade på lite svensk tv och organiserade garderoben fram till fyra iden då jag äntligen fick ändan ur vagnen och åkte in till stan och mötte upp Lars och hans vän som var här från Holland på besök. Vi satt på en pub som heter The Plough, på deras uteservering i det underbart mild vår vädret. Det är alltså officiellt vår när man tar första ölen på en uteservering.

Vidare så gick vi till The Bowery  och tog ett par öl till för att sedan röra oss hemåt, jag och Lars och hans vän fick sova gratis i Lars säng på hostelet. Eller fick och fick, det var ingen som frågade så, så blev det. Mycket billigare och trevligare för alla parter!

 När jag kom hem till huset så var Stina redo med en flaska Black Tower för gamla goda tider (Lisa, du var med oss i tankarna) och karln min gick och la sig och Stina och jag satt uppe ett bra tag och snackade skit över ett par plast champagneglas för lite extra lyx. Idag mår man väll inte prima men jag hade en mycket trevlig och chill morgon med lång frukost och solsken genom köksfönstret!

Nu har jag dock latat mig nog och ska åka till King’s Cross för att fixa biljett från Paris hem!

Jag och Lars på innegården på hostelet. Och en spanjor till vänster.
Puss

Tänkte lägga upp lite bilder, men inte för många för det tar för lång tid och jag ska snart duscha och ta mig in till staden och möta upp Lars så här på denna soliga tisdagen med blå himmel och 15 grader. PUSS

 
Jag och Lars på Road House i Covent Garden, as nice ställe!

Påväg till jobbet på tuben, jag och Lars.


Camden, vid alla femtiotolv matstånd så sitter man på små vespor!


Turistbild!


På kursen, från vänster, Rya, jag, Cecilia och Vince (läraren)


Bartender människorna påväg hem från sluttested med 3-6 drinkar i kroppen, mitt på blanka dagen. Alla fick högsta betyg också!

Lars till vänster och Viktor till höger, som gick kursen med mig, en otroligt rolig nisse, man hade aldrig en tråkig stund med honom. Och i mitten, min baby, en 3 liter cider flaska med 4,3 % för bara 3 pund. FEST (i köket på hostelet)

Lars i köket på hostelet läsandes Bluu's cocktail meny, haha

Jag och Jenny i Bloomsbery Park


 

Kom precis hem från jobbet och tänkte, trots att timmen är sen, att det var dags för ett litet inlägg.

Jag har nu flyttat in i mitt nya rum, mitt första egna ställe, ett litet kryp in för bara mig! Jag känner mig så vuxen som har lyckats skapa en fungerande tillvaro alldeles själv. Nu var det visserligen så här i huset där min kära vän Kristina bor så var det en nisse som flyttade ut och så kunde jag flytta in, så helt själv ordnade jag väll inte allt, men lite tur ska man väll få ha i alla fall? Och apropå tur kan jag även meddela att jag endast betala 170£ i månaden, vilket är ca 1870 kr och jag har ett relativt stort rum med en stor och bekväm säng, stor garderob och ändå plats kvar för att kunna se golvet. Vi bor i ett hus med 6 andra, jag och Kristina. Hon bor i ett rum med sin karl, jag i ett rum, ett till par och sedan tre till i varsitt rum och vi har ett stort kök och en fin halv stor trädgård! Måste säga att det inte var illa pinkat för ett första boende… Sen måste man väll medge att det inte är i den bästa trakten, lite luffigt område och det tar ca en timme till jobbet, men jag försöker att inte lägga så mycket vikt på dessa punkter för jag tycker verkligen om att bo här!

Just nu så är det mest jobb och karln som står på schemat, men om bara två (!) veckor så bär det av till både Holland och Paris, underbart! Jag åker till Holland med Lars och ska spendera 4 dagar i hans hemstad vilket ska blir as mysigt, och sedan en dag i Amsterdam, för att sedan ta tåget därifrån till Paris och träffa mamma! Även om det ska bli jättekul att åka till Holland så måste jag nog erkänna (vilket inte nämns till mannen dock) att jag ser mest fram emot det för jag saknar kära mammsen väldigt mycket. Pappa och Emil var ju här för bara ett litet tag sedan så abstinensen där är inte lika svår, även om jag saknar de två också!

Lite tråkiga nyheter är att jag inte kommer att kunna fullfölja planen med att springa Marathon när jag kommer till Paris för jag är fruktansvärt ur form. Men tro inte nu gott folk att detta handlar om lathet eller för mycket festande, för det gör det inte. För det första så har jag varit sjuk under nästan hela min vistelse, bortsett från de två första veckorna och det är då inte en särkskilt bra idé att kuta omkring i joggingskor (eller någon annan sorts skor heller för den delen) när näsan rinner och man nästan hostar upp lungorna och, såklart, med en nästa som börjar blöda vid minsta beröring… För det andra så har det inte blivit sådär fruktansvärt mycket festande heller för den delen eftersom jag alltid jobbar på det två bästa utgångs kvällarna (fredag och lördag för ointelligentas explikation).

Hade velat skriva mer men klockan är tjugo i fyra och jag är döds trött efter en dags hårt arbetande (började vid lunchtid och jobbade till stängning!) så jag säger med dessa ord adjö tills nästa skrivning.

Okej, jag såg precis att jag hade fått två stycken inte så mysiga kommentarer på det förra inlägget… Det var ju patetiskt, men de är borttagna nu och man kan väll hoppas på att det inte blir fler.

För att prata om trevligare saker så spenderades dagen ute i solen eftersom jag var ledig idag igen. Promenerade genom Chinatown, Soho och in till Mayfair för att kolla om Stina jobbade idag, för att sedan promenera upp till Regent street och genom Soho tillbaka till hostelet där jag möttes upp av karln. Ska laga lite pesto och pasta (ett kulinariskt mästerverk) för att sedan klippa Lars hår (haha vi får se hur det går…) eftersom han är för pank för att gå till frisören! Sen köpte jag även en ny film idag (3 pund!) så den skall avnjutas i dvdrummet!

Ciao!

Jag har varit här i nästan två månader nu, och helt ärligt så känns det som om det bara handlade om två dagar. Jag kan knappt förstå att kursen varade i hela fyra veckor för tiden bara flög iväg!

Som tidigare nämnt så har jag ju inte haft någon dator här i fish & chipens land, vilket har gjort att uppdateringen av vad som händer inte var varit prio ett. Men nu så har min fader och broder varit på besök och då fick det i uppdrag, inklusive ett par andra saker, att ta med sig datorn vilket innebär att jag kan återuppta bloggtjofräset.

Jag vet inte om jag orkar berätta om allt som har hänt under kursen, förutom att jag hade skit roligt, eftersom det var så sjukt mycket varje dag som hände och det skulle kanske ta upp fyra sidor om jag skulle försöka mig på’t.

Istället så vänder vi blad och börjar från och med nu. Det som min värld kretsar runt är jobbet och karln. Det gick förvånansvärt lätt att hitta ett jobb efter kursen, mycket lättare än vad jag hade trott! Jag vandrade helt enkelt in i ett par barer i ett område där jag ville arbeta och presenterade mig och lämnade in mitt cv (och fyrade av ett av mina makalöst avväpnande leenden) och två timmar senare fick jag ett samtal från ett av ställena och jag blev ombedd att komma på intervju två dagar senare! Det var lite roligt med den här intervjun och följande ”trail” för på intervjun med Todd, som är manager, och han ber mig komma in om någon dag för min trial. Men Todd och Rich (som var headbertender, men som har slutat nu – väldigt trevlig nisse dock) verkade ha missförståt varandra för det ända som vi gjorde på den här ”test-arbetspasset” (vet inte riktigt hur man ska översätta trial; försök, prövning?) var att han visade mig runt och sen fick jag gå. Men när jag kom in för mitt första riktiga arbetspass så säger Todd ”Oh so you did good on your trial, sense you are back again”. Så jag lyckades få jobb som bartender utan att någon ansvarig såg om jag ens kunde hålla en flaska med en hand eller inte. Inte mig emot, jag hade säkert tappat flaskan ändå, pga nerver. Eller börjat blöda näsblod och svimmat, om jag känner mig själv rätt.

Så nu jobbar jag alltså på den här baren, som är så himla nice, vid Hoxton square (i Shoreditch, London, zone 1, east) som heter bluu. Jag har sjukt kul, nu i alla fall, men i början var det lite jobbigt och jag kände mig lite malplacerad eftersom man verkar lite efterbliven när man står bakom en ny bar som man inte känner till och sedan att hantera de där jäkla kassorna som bara är irriterande. Alltså kassorna är ju bra eftersom man inte behöver veta alla priser i huvudet, de är alla där automatiskt, men att hitta alla olika drinkar, spritsorter, alkoholfritt, fatöl, flasköl och alla olika viner är inte det roligaste när det står en tio pers och glor på en och väntar på att få betjäning.

Men nu har jag ändå jobbat där i nästan en månad, så nu har det stadiet dragit förbi, så nu är det bara roligt alltihop! Tydligen så gör jag också väldigt bra ifrån mig, en liten fågel viskade i mitt öra att managern (Tom, den andra managern – det finns två) tycker att jag är den bästa av de 3 nya bartenders som anställdes nyligen. Dock vet jag inte om det är en så himla stor bedrift med tanke på att en av dem troligen är den mest pantade bruden jag har träffat i mitt liv. Hon är en sådan där blåst sak som inte ens fattar när man skämtar om henne i hennes  närvaro. Hon gick på att lökringarna som vi gör på baren är gjorda av potatis – så korkad är hon! Så som sagt så vet jag inte om det är något att skryta med…

Sedan kan jag även meddela att efter mycket om och men så har min boendesituation nu löst sig, och sen 15e mars så har jag ett rum i ett stort hus med en nice bakgård och stort fint kök som jag endast behöver betala 170 £ i månaden för (ca. 1870 kr). Detta inkluderar Internet, council taxes och en liten Stina (som nämligen bor där med sin karl).

Det är inte särskilt centralt, huset, men med tanke på hur sjukt lite jag behöver betala så kan jag leva med det, och dessutom så är det relativt nära till jobbet, ca 30 minuter!

Nu kom min kära Lars in i rummet och vi ska kolla på film så detta får bli allt för idag, men stay tuned, det kommer att bli mer regelbundna uppdateringar från min sida numera!

 
Detta är bartenderkurs deltagarna på avslutnings kvällen!

Åh vi var och åt middag på min favoritrestaurang (i Erlach) igår som avskeds middag. Igen, jättegod mat och trevlig personal. Så om någon någonsin befinner sig i Erlach kan ni ju käka på ”Margherita”…

Sen var det gåvor som skulle utbytas och jag gav modern en guidebok över stockholm, som en invitation, och ett silverhalsband med en berlock som var formad som en nyckelpiga med en bärnsten i. Flickan blev nog lite besviken över att det inte var ett stort maffigt packet, men c’est la vie…

Jag å andra sidan fick mig ett maffigt paket! Först så får jag två fondueost-mixar (som jag hade velat köpa innan jag åkte, eftersom det antagligen är bättre fondue ost här än i Sverige…) och sedan fem stycken as läckra flaskor i olika färger med pinup-motiv på! Så sjukt coola! Det var förstås dricka i flaskorna också, men jag fattade inte riktigt vad (ej alkohol) och sedan, sist men inte minst, en sk. ”Beschrelle” vilket är ett franskt lexikon över alla de franska verben och hur de böjs i alla tempus! Nu kanske inte det låter så jättekul i era öron, men jag kan säga det att varje gång jag ska skriva minsta lilla på franska så använder jag den som mamman lånade mig i början av min vistelse! Så otroligt bra presenter måste jag säga, jag är as nöjd!

Maintenant il ne rest encore que 3 jours. Mon dieu !

Det kommer ju gå på 2 sekunder.

Det blev Zürich för hela slanten i helgen! Sabrina har tenta nästa vecka så hon sitter med näsorna i böckerna, så vi får ingen ”avslutnings-kväll” med pompa och ståt, men sist vi gick ut var det så nice, så det gör inte så mycket!

I alla fall Zürich: Jag hade egentligen planerat att bara vara där fre-lör, men så satt vi och chillade och kollade på film och Carro frågar lite på skämt om jag inte kan stanna en kväll till, och jag tänker efter lite och inser att jag ändå inte har någon anledning att åka tillbaka till Bern, eftersom alla jag känner där bara festar med studieliteratur…

Så det blev två långa nätter i Zürich, och det känns ju helt okej, haha! Dock kan vi väll säga, Carro, att det kanske hade varit bättre för den mentala stabiliteten om vi hade stannat hemma på lördagen? But have a relaxing afternoon anyway!

Just nu ägnar jag mig åt att packa och packa om femhundra gånger för att på något sätt kunna få hem allting utan 40 kilos övervikt… Inte lätt när man måste räkna in en fondue gryta i ekvationen.

Har jag nämnt att jag är lite stressad? Kanske inte. Men det är jag i alla fall. Den självklara anledningen är såklart att jag åker om 14 dagar. Borde jag kanske hitta på en massa saker innan jag åker, galet turistande, ta en tur runt landet, pussa en ko? Fan vet jag, men det känns som man borde göra mycket mer än vad jag gör nu såhär innan av resa. Saken är den att jag inte kommer på något mer speciellt som jag absolut vill göra innan jag åker. Ja förutom självklart att åka skidor, men man kan inte få allt! Jag har ändå gjort ganska mycket och sett väldigt massa olika städer i detta lilla men otroligt intressanta land. Och lärt mig franska för bövelen. Unt kline dutch. Haha nej det har jag inte, men man kan ju drömma! Dessutom så måste jag spara pengar och turist-krafter till London, för trots att jag redan har varit där två gånger (!) i år (helt oplanerat båda gångerna) så tror jag det finns massa saker kvar att upptäcka i den staden. Jag ska vifta ihop en önskelista och skicka till mor min och i den ska jag nog inkludera en rolig guidebok över London…

Ikväll blir det Lausanne för sista gången och det känns ju lite tråkigt, men sånt i livet. Jag hoppas att jag kommer hem i skapligt behåll med tanke på att det är första tåget på morgonen som gäller i vinterkylan. Fest… men denna gång så har jag en bundsförvant med mig i form av Jeanette, den trevliga tjejen från min franskakurs!  


Jag och Jeanette!

Nu i veckan så fyllde Sabrina år, vilket självklart innebär att det blev firande den här helgen! Jag hade en jättebra idé som present, nämligen en guidebok över Stockholm på tyska, som en inbjudan att komma till Sverige och hälsa på. Min plan var att i torsdags (eftersom på torsdagar har affärerna öppna till 8 av någon anledning) innan min franska lektion ta ett tidigare tåg och hinna till bokaffären. Men icke. Affärjäkeln var inte öppen (alla andra affärer förutom denna var dock det…) och jag vandrade runt och frågade i varenda jäkla butik som möjligtvis skulle kunnat ha böcker. Jag hittade på Migro en hel sektion av guideböcker men dum som jag är så tänkte jag ju inte på att vi befann oss i Neuchâtel, som är franskt, och således existerar inget skrivet på tyska…

Så då var det lite bråttom i lördags när jag fortfarande inte hade en present, men saken är den att det kostar typ 15 fr (105 kronor) för att åka till Bern och tillbaka på dagarna (och detta är med halv-pris kortet!) och det tar ju emot lite… Eftersom mamman sa att det säkerligen skulle finnas på bokaffären i Neuchätel (den som var stängd på torsdagen) så valde jag istället att tigga skjuts in till stan från fadern i familjen och sparade på så vis ca 10 franc. Enda problemet som kvarstod var att inte ens på den 3 våning höga välsorterade bokhandeln hade det jag sökte efter. Tout ça puor rien alors! Fatta att man blir irriterad. Så det hela slutade med att jag köpte ett fint grattis kort och hittade av en händelse en brochyr för Skandinaven på tåg stationen som jag gav som en liten ”aptitretare” tills jag får tag på den riktiga presenten! Hon blev glad.

Igår så var vi alltså i Bern för att fira Sabrina och det var lite hemmafest sedan förflyttade vi oss till Tornhalle för att sedan avsluta kvällen på Proppeler! I allmänhet en mycket lyckad kväll.

Igår var jag sjukt hurtig och pluggade alkohol hela kvällen. Whiskyns och Brandyns historia sitter som en smäck. Jag är mycket tacksam gentemot kära Stina som lånade sitt bartenderkurs-material till mig så att jag kunde förbereda mig ordentligt. Jag börjar bli helt nervös. Kan man ha tagit sig vatten över huvudet? Inte bara med bartenderkurs (som egentligen aldrig har varit en plan i mitt schema) men Marathon! Kanske jag har tagit på mig några saker som borde ha lämnats till andra mer passande själar? Men tur i oturen så finns det ingen återvändo och jag kommer (förhoppningsvis, om jag inte flunkar på alla test) vara utbildad bartender i början av februari och Marathon löperska (om jag inte dör i mitten, chansen är ganska stor) i april. Är det någon som vill säga helomvändning?

Jag och min bror i somras när familjen kom och hälsade på :)