Schweiz, Switserland, Suisse

Som folk kanske kan förstå så har känslorna inför att åka den här gången inte riktigt varit den samma som förra gången jag åkte (… och var borta i 2 veckor… suck). När jag var på väg till Frankrike så var jag taggad till tänderna, var inte orolig alls och tänkte att nu är det jag mot världen, ”Give me that horison” osv… Nu, å andra sidan, är jag nervös som FAN (ursäkta mamma för att jag svär). All den nervositeten som jag borde ha haft förra gången jag åkte kommer nu, med dubbel effekt. Jag är orolig över att mamman inte ska tycka om mig, jag är orolig för att inte barnet ska tycka om mig (pappan bryr jag mig inte så mycket om), jag är orolig för att jag inte ska kunna konversera med familjen ordentligt, för att jag inte ska få några vänner, för att grannarna är elaka, för att jag ska missa tåget dit, för att jag ska få en utskällning av mamman om jag glömmer var det jäkla havregrynspaketet står!!!

 

Andas in. Och andas ut.

 

Det som däremot har lättat lite på nervositeten är att värdmamman ringde mig igår och pratade lite. Då frågade jag henne hur pass mycket franska de förutsatte att jag kunde och hur mycket den förra au pairen hade kunnat, och fick ett positivt svar! Hon sa att den förra au pairen kom från polen och pratade väldigt lite engelska och INGEN FRANSKA! Då menar ju jag på att jag borde klara mig alldeles utmärkt, med tanke på att jag talar bra engelska, plus att jag pratar lite franska också!

 

Det som också räknas som goda nyheter från det samtalet är att hon berättade för mig att vi skulle åka på semester dagen efter att jag kom! Hon har fått semester i en vecka, och det börjar den 31 mars. Och vet ni vart vi ska åka (me included)? Till södra frankrike på sol semester. ”Bring your bathingsuit because we’ll probably get a hotel with a pool”. Hon ringde för att fråga om det var okej med mig… Haha jag försäkrade henne om att det var helt okej för mig…

Tips och goda råd till de som söker sig till Au Pair- yrket

Jag ska nu till grund av mina två veckors arbetande som au pair (märkväll med vilken bitter ironi denna mening skrivs) komma med några goda råd som jag under min tid i Frankrike har kommit fram till:

 

  • Det absolut, absolut, första man bör göra är att undersöka vilka arbetstider som gäller i hushållet. Jag kan inte understryka nog hur viktigt detta faktiskt är, men om man läser lite av mina inlägg om min tid hos familjen Ealing så kanske man får ett hum om hur väsentligt detta är. Jag gjorde det fatala misstaget att tro att varje familj som ansöker om en au pair håller sig inom de ramar som ges ut på de flesta hemsidor som går att finna. Med detta menas att man jobbar ca. fem dagar i veckan, och arbetsdagarna bör innehålla ett par timmar städning, och sedan barn passning när barnen kommer hem från skolan eller under en eftermiddag/förmiddag. Det som inte är inom ramarna för en au pairs ansvar är att vara en andra mamma i familjen och då få allt ansvar för barnen lagt på ens axlar, städning och tvätt dygnet runt. Det går an att behöva gå upp tidigt på morgonen, för att kunna hjälpa med frukost och morgonens olika bestyr med barn och renhållning, men under inga omständigheter borde man behöva gå upp i ottan var eviga morgon och slita till långt efter solnedgång – Varje, av veckans sju, dagar. Bara för att hon som mamma inte kan ta ledigt från sina barn, betyder inte att au pairen ska genomlida samma sak.
  • Det är visserligen så att en au pair borde ses som en i familjen, naturligt eftersom man faktiskt bor med den här familjen under en lång tid, men det ska inte dras för långt. Saker som att hämta te till familjemedlemmarna för att de är för lata för att göra det själv, eller förväntas helt på eget initiativ kunna bestämma vad som är rätt eller fel då det gäller barnens beteende. Självklart så förstår väll vem som helst att det inte är bra om ett barn leker med en kniv eller liknande, men att till exempel bli hånad för att man frågar om det är okej att barnen leker med ballonger borde inte gå under den kategorin. Det är allt för svårt för en person som inte är fullt synkad med familjen att kunna veta vad modern/fadern anser vara okej eller inte, eftersom alla människor fungerar olika! Att då bli tillsagd att använda ens förnuft är då en otroligt svår uppgift (särskilt när modern i fråga är av naturen lagd att bli arg för småsaker som man själv anser vara full relevanta…)
  • Om man, som i mitt fall, faktiskt blir illa behandlad så är det ens fulla rätt att göra familjen uppmärksam på detta! Det går verkligen inte och vandra omkring under en längre tid och känna sig obekväm med omgivningen, och hela situationen! Att vakna på morgonen och må illa av tanken att gå upp är inte poängen med att jobba som au pair. Att hela dagarna gå omkring och vara orolig för att göra fel när man anstränger sig till sitt yttersta är en fruktansvärt uttröttlig uppgift! Det är kanske människor som känner igen sig i den här känslan eller inte, men i vilket fall som helst kan jag klargör att det är höst obehagligt!
  • Man ska vara beredd på att det inte är en semester att jobba som au pair, även om man inte blir utsatt för samma sak som jag, utan hamnar hos en trevlig familj. Att ta hand om barn är en svår uppgift, särskilt om man ska ta hand om dem ensam. I mitt fall så var det visserligen så att mamman var hemmafru, men de gånger som hon var ute och man var själv, då med bara ett barn, så är det hela tiden beslut som måste göras fram och tillbaka. Det är inget man kan planera i förväg, det få man ta som det kommer. Men mest för att göra en uppmärksam på detta!

 

Trots att min erfarenhet utmynnade i en desperat kamp att komma hem så är jag fortfarande positiv när det gäller att jobba som au pair! Förhoppningsvis hade jag bara otur med familjen jag hamnade hos, och tycker fortfarande att detta är ett jättebra sätt att lära sig språk och kultur och tjäna pengar samtidigt! Dessutom, om man hamnar i en större stad, så får man även upptäcka ett nytt krogliv, vilket alltid är trevligt!