Ett land, för många språk.

Nu i veckan så fyllde Sabrina år, vilket självklart innebär att det blev firande den här helgen! Jag hade en jättebra idé som present, nämligen en guidebok över Stockholm på tyska, som en inbjudan att komma till Sverige och hälsa på. Min plan var att i torsdags (eftersom på torsdagar har affärerna öppna till 8 av någon anledning) innan min franska lektion ta ett tidigare tåg och hinna till bokaffären. Men icke. Affärjäkeln var inte öppen (alla andra affärer förutom denna var dock det…) och jag vandrade runt och frågade i varenda jäkla butik som möjligtvis skulle kunnat ha böcker. Jag hittade på Migro en hel sektion av guideböcker men dum som jag är så tänkte jag ju inte på att vi befann oss i Neuchâtel, som är franskt, och således existerar inget skrivet på tyska…

Så då var det lite bråttom i lördags när jag fortfarande inte hade en present, men saken är den att det kostar typ 15 fr (105 kronor) för att åka till Bern och tillbaka på dagarna (och detta är med halv-pris kortet!) och det tar ju emot lite… Eftersom mamman sa att det säkerligen skulle finnas på bokaffären i Neuchätel (den som var stängd på torsdagen) så valde jag istället att tigga skjuts in till stan från fadern i familjen och sparade på så vis ca 10 franc. Enda problemet som kvarstod var att inte ens på den 3 våning höga välsorterade bokhandeln hade det jag sökte efter. Tout ça puor rien alors! Fatta att man blir irriterad. Så det hela slutade med att jag köpte ett fint grattis kort och hittade av en händelse en brochyr för Skandinaven på tåg stationen som jag gav som en liten ”aptitretare” tills jag får tag på den riktiga presenten! Hon blev glad.

 

Igår så var vi alltså i Bern för att fira Sabrina och det var lite hemmafest sedan förflyttade vi oss till Tornhalle för att sedan avsluta kvällen på Proppeler! I allmänhet en mycket lyckad kväll.

Jag heter fortfarande Emma, men med franska uttal

Igår var jag sjukt hurtig och pluggade alkohol hela kvällen. Whiskyns och Brandyns historia sitter som en smäck. Jag är mycket tacksam gentemot kära Stina som lånade sitt bartenderkurs-material till mig så att jag kunde förbereda mig ordentligt. Jag börjar bli helt nervös. Kan man ha tagit sig vatten över huvudet? Inte bara med bartenderkurs (som egentligen aldrig har varit en plan i mitt schema) men Marathon! Kanske jag har tagit på mig några saker som borde ha lämnats till andra mer passande själar? Men tur i oturen så finns det ingen återvändo och jag kommer (förhoppningsvis, om jag inte flunkar på alla test) vara utbildad bartender i början av februari och Marathon löperska (om jag inte dör i mitten, chansen är ganska stor) i april. Är det någon som vill säga helomvändning?



Jag och min bror i somras när familjen kom och hälsade på :)

Precis som polka

Alltså man kan ju bli frustrerad över mindre. Det är ju ett steg framåt och två steg tillbaka med denna man. Jag ger upp, jag får ta och åka hem och glömma denna sega soldat. Men seriöst hur puckad får man bli? Jag hittar mig en snygg britt i London istället.