Freshers Week

Så aktiva dagar som dessa har en inte haft på länge! Från tidiga morgon till sena kvällen har det ränts runt – och det har varit över all förväntan!

Måndagen var bara allmän intro till att börja med; lite rundturer, lite information, hämta nycklar till rummet etc. tills runt sex tiden då Warrior Welcome började. The Warriors är alltså skolans fotbolls lag (amerikanska varianten) och vi blev härmed insvurna (är det ett ord?) i Waterloo’s heliga pakt. Det var ramsjungande, klappande, cheerleaders som peppade hela läktarna, dramatiska tal om vårat goda omdöme att komma till Waterloo, och att ”there is no such thing as a fail – there are only set backs”. Allt kändes lite absurt som på film, om än underhållande (förutom att jag tappade rösten av all hojtande).

Gymnastiksalen
Finfina flaggor
 
När vi var klara med skrikandet hade jag äntligen tid att hämta min väska på hotellet och flytta in på mitt rum. Problemet var bara att 1a september är en helg dag här i Kanada, och jag hade planerat att köpa lakan samma dag, men det gick ju förstås inte. Jag vart således tvungen att slita upp en bunt mjuka klädelseplagg för att ha som huvudkudde, en skarf som lakan och min jacka som täcke. Detta fick jag på köptet göra ute i korridoren eftersom min rumskamrat (fortfarande helt okänd för mig) hade somnat. Så efter en öl med ett par andra utbytesstudenter så sov jag relativt bra, trots motgångar…

… tills klockan fem på morgonen där sämstpåatthanterjetlag-Emma vaknar. Turligt nog vaknade roomien då också; så nyvakna och disorienterade bekantade vi oss - och hon var jättetrevlig! Heter Megan, kommer från Wales och är 20 år. Det var skönt att få det överstökat, eftersom vi ändå ska bo i samma rum i fyra månader, men vi kom väldigt bra överens.

 
Det var fortfarande mörkt när jag gick hemmifrån så när jag promenerade till affären fick jag mig en trevlig soluppgång!

Eftersom jag inte har fått tillfälle att handla mat så blev det i brist på annat frukost på Burger King runt hörnet som var det enda öppet vid denna tid, sen en promenad till ökända Walmart för att inhandla lakan. Walmart är känt för att ha allt (verkligen: allt!) och det är galet stort och konkurerar ut typ all lokal företagsamhet. Kanske inte det företag men vill stötta, men ack, jag behövde lakan. Så promenix dit och tillbaka, sen vart det mer intro på universitetet, och en musikal angående sex, alkohol, homosexualitet, stress, och droger, vid namn Sexy and Single. Jag var otroligt skeptiskt från början, men måste säga att jag blev positivt överraskad! På kvällen så gick vi ut ett helt gäng, mestadels britter, på en klubb i Waterloo, men jag hade vid det laget tappat rösten totalt så efter att ha kämpat mig fram i enstaka konversationer och tröttnat på att dansa så tog jag en taxi hem själv för att vila upp min sjukliga kropp.

Onsdagen spenderades tillsammans med detta gäng britter och vi åkte ’The Boardwalk’, vilket är lite missledande då det är en samling jumboaffärer på en lång rad. Så vi handlade förnödenheter och hade det rätt trevligt. Onsdagen var i allmänhet rätt loj, då mest trnsporterade oss från ena stället till det andra för att handla mat och dricka. Något för intresseklubben: Kanada kör i typ samma still som Sverige när det kommer till att sälja alkohol, dvs. att det är bara några få kedjor som säljer och det går inte att inhandla i matvaruaffärerna. På kvällen vart det fest i en av lokalerna som tillhör vårat boende, och i och med att jag hade fått tillbaka rösten kunde man också bekanta sig med lite fler människor denna gång. Mycket trevliga människor, om än lite unga (de flesta är runt 20 snåret), och det var ännu en lyckad kväll.

 
Torsdagen var det dags för en utflykt till närliggande St. Jacobs, som mestadels är känt för att det bor Mennonites i området. Mennonites är i stil med Amish kulturen, dvs. att de har behållit sina traditioner och sätt att leva sedan 1800talet utan att följa med annan teknisk utveckling. Vi åkte ett gulligt turisttåg på vägen dit och fick lite sightseeing på vägen. Vi gick på Mennonite museeum, Mapel Syrup Museeum och Quilt museeum, och försökte att inte glo för mycket när en droska dragen av häst och vagn kommer förbi körande, eller en liten gumma i 1800tals klänning går förbi. Jag tog inga kort eftersom det känns som höjden av otrevlighet, men några andra försökte diskret med telefoner att få med ett par på bild. Egentligen är det ju ingenting att hetsa upp sig över, men man kan inte låta bli att bli nyfiken. Efter en lunch åkte vi med tåget igen till en marknad som hålls varje vecka och dör många Mennonites familjer, och andra, säljer allt i matväg. Jättebra priser, och alltid trevligt att veta vart saker och ting är producerat, och köper man av Menonites kan man ju vara rätt säker på att det inte används en massa kemikalier. Köpte Lönnsirap i en jättefin förpackning och åt en Pogo (en korv som är djupfriterad) och sedan tuffade vi tillbaka med tåget.

Fina gatan

Väggmålning
 
Lönnsirap
Häst och vagn ute och kör
 
Lite natur
 
På tåget
På tåget! Hon till vänster kan jag banne mig inte komma ihåg namnet på, men hon kommer ifrån Azerbadjan, men till höger har vi Liz, en Kanadensiska.
 
Torsdagskvällen var det bio som stod på schemat, vi såg Magic Moonlight (om jag inte mins fel) och den var väl sådär. Underbar miljö och rekvisita eftersom det utspelades på 20-talet, men historien var inte så övertygande.

I fredags kom ett riktigt stormoväder och det sjukaste hände. En tjej blev träffad av blixten och dog på väg till universitetet. Helt hemskt, och att tänka att man själv var ute och vandrade ungefär samtidigt ger nästan rysningar. Jag tror inte att jag har sett sådana blixtar förut – de riktigt skar genom himlen. Resten av dagens aktiviteter blev inställda (föga förvånande), så jag åkte till Conestoga Mall, som är en galleria i närheten för att ännu en gång inhandla förnödenheter. Jag trodde ju att det skulle vara höstväder hör nu, men eftersom det är ca. 28 grader och stekhet om vart annat så svettas jag ihjäl i det jag hade tagit med mig. Hittade inte så mycket kul utan spenderade eftermiddag med hela glada Brittiska och Australienska gänget (vi vart typ 26 pers) på Mel's Diner, mycket trevligt, och kvällen på Molly’s, en Irländsk pub med live musik bara ett par minuter från våra hus.

Så härligt ställe
Från vänster: Chris, Megan, Amy - Alla britter och mycket trevliga
Milkshake lockade många av oss
På Molly's, igen med Chris (syns inte så bra), Amy, Megan och här också Rihanna, Australienks tjej.
 

Lördagen kom, och detta betydde MATCH DAY. The Warriors skulle visa vad de gick för (de gick inte för så mycket tyvärr) och det var stor kalabalik; alla var målade i svart och gult, hade Warriors eller Waterloo tröjor, bandanas, glajjer – allt som kan tänkas, och sjöng ramsor som om deras liv hängde på det. Lite överväldigade satt vi utbytesstudenter och fattade mest ingenting av spelet, men hejjade med där vi kunde, åt en korv och sedan vart vi uttråkade. Spelet är väldigt skumt, det liksom stannar upp hela tiden och det ska bytas spelare och ha sig om vartannat så det var faktiskt inte så kul som man kanske hade trott. Men nu har man varit och sett det i alla fall! Det var i alla fall coolt att se Cheerleadersarna göra sin akrobatik, men vi satt rätt långt ifrån så det blev tyvärr inga bra kort. Därpå gick vi på seconhand jakt och handlade lite trevligheter, åt och sov middag för att sedan ha fest med hela huset. Eller husen ska jag nog säga.

Sjukaste hände i början av matchen: Två killar kommer nerglidande i falskärmar med Waterloo's och Canadas färger, imponerande!
 
 
Fick med en liten bild på hejjarklacken, men tyvärr inte när de spexade som mest...
Som sagt så såg vi utbytesstudenter lite malplacerade ut då vi inte hade greppat konceptet med hemmamatch
Maskoten, f.v. Megan, Chris, ?, Rosie, Jess (sista två är också britter: också mycket trevliga!)
På gårdagens fest togs det inte så mycket bilder, men här i alla fall så spelar vi Beerpong (jag var rätt ducktig), och här spelar Megan och Dan, Kanadensare.
 
Det är alltså fyra höghus som utgör WCRI (organisationen som jag bor hos) och alla tre ser precis likadana ut, både ut och in, förutom att vissa har större festlokal än andra (så vi är i A3 eller 4 för dom är störst). Själv bor jag i A1, och på varje våning i husen är det långa korridorer som leder in till ”units”, typ avdelningar som består av två dubbelrum och två singelrum. Tre Kanadensiska tjejer, jag och Megan och en tredje som inte har flyttat in än bor i våran Unit, och vi delar toa och dusch. Sen delar vi kök med hela våning, vilket är ca. 25 pers. 
Vårt rum! Min säng till höger, Megans till vänster!

 

Skrivbordet med min nyinköpta lampa...
 
Vi har ju inte överdrivet mycket med plats, men det ska nog gå ändå. Det nödvändiga finns ju så man ska ju verkligen in klaga, särskilt inte när man kommer bra överens med den man ska dela rum med!
 
Så idag så ska vi grilla med husen (gratis mat, yeey!) här och sen ut på galej på retro klubb. Inte riktigt retro i min mening eftersom de satsar på 80-90 tal, men fortfarande kul! 
 
Puss, så ska jag uppdatera mer frekvent när vi har fått internet på rummet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: