Holland och Paris

Nu har jag kommit tillbaka till mitt lilla rum här ute i Londons förorter efter att ha varit på en så sjukt härlig semester! Även om jag tycker att mitt jobb är hur kul som helst så var det i ärlighetens namn skönt att komma iväg från stressiga London. Särskilt efter den galna helgen som var precis innan avfärd!

Det var nämligen så att våran lilla bar som i vanliga fall bara har öppet till midnatt (pågrund av irriterade grannar, men jag klagar inte, jag tycker det är ganska skönt att inte behöva vara uppe till 5 varje natt/morgon) men, vad blir det nu… förrförra helgen så hade vi fått late lisence så att vi fick vara öppet till fyra tors-lördag (dvs. söndag morgon). Nu är det kanske många som tänker att det är ju många barer som är öppna så länge och att det inte borde vara så himla farligt. Då kan jag bara säga att dessa barer är gjorda för att vara öppet sent, medan våran inte är det. Vi har inte tillräckligt med barbacks (hjälpredor) som ser till att allt finns på plats, för när det står typ 20 pers och väntar att blir serverad så är det inte så kul att mitt i alltihop behöva skutta iväg för att fylla på apelsinjuicen. Folk blir rätt irriterade.

Vidare så är inte själva baren uppbyggd på ett smart nog sätt så att man bara kan ta order efter order efter order för man kan inte tvätta sina saker ordentligt, man måste springa till andra änden av baren för att få tag på ett glas, spendera 5 minuter på att hitta rätt ölglas (vi har ett glas för varje öl vi säljer och vi har 7 olika öl, bara på fat). OCH det värsta av allt är att vi bara har en ynka liten efterbliven kortmaskin, vilket gör att det ibland skapas en kö av 3 bartenders som väntar på att få använda kortmaskinen. Detta ser oftast dumt ut för helt plötsligt så står allt helt stilla bakom baren trots att det står miljoner människor och väntar… (okej inte miljoner, jag ska inte överdriva).

Jag brukar börja dansa och digga till musiken för att underhålla gästerna. Mycket uppskattat.

 

I vilket fall som helst så efter dessa 3 otroligt stressiga dagar så var det skönt att åka till Holland och äta ordentlig mat och sova ut och bara få vara med Lars hela tiden… Vi vandrade omkring i hans lilla mysiga stad, cyklade och köpte glass och åt i solskenet, cyklade till en jätteimponerande, men sorglig, gravplats för soldater som hade stupat i andra världskriget.

Vi åkte till närmaste staden och hade en sjuktrolig utekväll med hans vänner, och sedan var vi även ute och festade i Amsterdam.

Dagen efter festandet i Amsterdam så skulle jag och Lars ha haft en mysig dag på stadens vackra gator bland kanaler och horor (ehm) men så blev det inte för att gissa vad en otroligt osmidig Emma insåg att hon hade gjort? Jo, glömt sina tågbiljetter till Paris (dit jag skulle åka och möta mamma den dagen) hemma i säkert förvar på mitt nattduksbord. Så hela fredag förmiddagen spenderades på tågstationen med desperata försök att få tag på en kopia av biljetten. Vilket fungerade också efter att ha ringt till Eurostars huvudkontor från Poliskontoret på tågstationen och några tårar och en väldigt stark insatts från min karl. Jag har hamnat i lite förvirrade situationer när det gäller att få tag på biljetter förut (behöver vi nämna Paris flygplats och galen uteliggar som trodde jag var hans fru?) och jag måste erkänna att det är skönt att ha en man som tar hand om saken så kan man själv stå där och se ledsen ut till sakens klaras upp. Dessutom så pratade gottfolket på tågstationen inte så bra engelska så det var ganska självklart också att Lars skulle ta det hela på holländska istället…

 

Jag kom i vilket fall som helst till Paris, utan att behöva betala en ny (dyr) biljett och fick träffa min lilla mamma efter nästan 3 månader, vilket var så himla mysigt! Vi gjorde inget speciellt på fredagen, men på lördagen så vandrade vi runt staden och på söndagen så sprang mor min Marathon! Jag måste erkänna att det var lite deppigt att inte vara med, men förhoppningsvis så blir jag inte sjuk i två månader innan näste lopp. Jag blir lite irriterad faktiskt med tanke på att jag till och med var hos doktorn i december (då jag hade varit sjuk också) och det ända dom säger är att jag verkar vara frisk… Kul att man fick hjälp från den nissen. Men som sagt, inga surar miner för…

 

…Therese kommer imorgon!!! Yeeeeeey!!! Det ska bli så kul! Det ända som är synd är att jag har typ 200 spänn att leva på kommande 2 veckor så det kanske blir lite knapert… Men men, jag får vara über charmig bakom baren så att jag får mycket dricks! Röda läppar är ett rätt säkert kort kan jag meddela läsarna om.

 

Sen om 10 dagar så kommer Lars hem från Holland, han stannade längre eftersom han har lov från skolan. Lite tråkigt att vara här ensam, men man får hålla huvudet uppe!

 

Här kommer lite bilder från semestern, eller bara från halva semestern för sedan ladda min kamera ur och jag hade glömt laddaren. (dock köpte jag en engångskamera, helt retro).

 

 
Lars på en cykeltur








Vi tog en paus i cyckelturen



Paus


Cykla cykla cykla...


Minnes/gravplats








Fest i stan





Jag, Max och Lars


Lars och munspel


Max, Lars och Steff



Adios tills nästa gång.

Australien

När vi var i Frankrike och besökte en liten gammal stad på toppen av ett berg vid namn Baux de Provence hade vi sån tur att de i samma område hade en utställning om Australien. Det här var inte som något som sett förut i mitt liv. Det var en stor grotta med dunkande mystisk musik och vartän du tittade såg man bilder och filmklipp från Australiens alla hörn. Det var mäktigt!

Tåg, Schweiz, Frankrike, Flamingos, Vita Hästar, Förkylning, myggbett, Franskakurs och ett Stort Stort Rum

Ja… Nu är det så mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja! För det första kan jag informera om att jag inte har något dåligt att informera om. Nu är det som det borde vara, och lite till. Familjen är hur trevlig som helst, huset där dom bor är as mysigt och mitt rum är helt otroligt!

 

Återigen så känns det som en evighet sen jag åkte, men det har bara gått en vecka! Det är bisarrt hur konsigt tid kan uppföra sig. Förra gången jag var borta kändes det som om jag varit borta i en månad, men det var bara två veckor! Haha. Nu är det lite samma sak, men utan de negativa sakerna! Jag har bara haft roliga saker för mig sen jag åkte för en vecka sen. Dagen då jag åkte var rätt hektisk, jag hade en massa saker för mig, vilket kanske inte kändes särskilt säkert eftersom då är det lätt att man glömmer något… Jag vaknade av mig själv klockan 5 på morgonen och åt en sista frukost med mamma för att sedan vid sju tiden åka och möta Ida vid Fridhemsplan för att äta avskedsfrukost (jag tog dock bara en kaffe, eftersom jag redan hade ätit frukost med mamma. Eh, ja. Nödvändigt) I alla hast så glömde jag säga hej då till Emil också! L  Ida betalade min kaffe… Jag lovade dyrt och heligt att betala tillbaka i december…

 

Sen var det optikern som gällde. Jag hade (har? Vem vet) ögoninflammation och behövde gå på en sista undersökning innan jag åkte. Optikern vill inte att jag använder linser på ett tag. Tråkigt, men som tur är så har jag ju nyligen införskaffat fin fina nya glajjor, så jag tog det hela med högburet huvud. Sen på vägen hem går mina hörlurar sönder! Av alla dagar som det kan hända på så måste det vara på den dagen som jag ska sitta på tåg i ca 24 timmar… Så Emily (som följde med till stationen och vinkade av mig J) och pappa och jag fick åka nästan direkt när jag kom hem från optikern för att hinna byta mina hörlurar innan jag åkte.

 

I bilen, hahaha, på väg till centralen, hahaha, säger pappa: Har du med dig allt nu då? Mobil, biljetter, pass? Pass? Herregud, mitt pass. Hahaha jag hade glömt mitt pass. Jag dog nästan på fläcken där, men som tur var hade vi åkt i god tid så vi han åka tillbaka och hämta det och komma till centralen i god tid. Precis som när jag åkte första gången så var det en aning jobbigt, och en liten liten tår fäldes. Pappa och Emily vinkade hela tiden i fönstret tills tåget åkte, men det var en tjock tant som ställde sig framför dem på stationen. Det var väldigt roligt att se dem försöka hitta en bra plats att vinka på. Och så börjar tåget rulla, andas in, andas ut! Lite snopet att sitta där på tåget, tillslut på väg någonstans, det går inte riktigt in i skallen. Det tåget åkte till Köpenhamn, och tog ca 6 timmar, så det var middagsdags när jag kom fram till Danmarks huvudstad. Efter en näringsrik middag på McDonalds var det dags att hoppa på ett annat tåg, med sovkupé denna gång! Intressant, jag har aldrig sovit i en sovkupé på ett tåg förut. Det enda problemet var att jag inte fattade ett dyft av vad mina kupékamrater sa till mig. Det var två unga tjejer och ett äldre par, och de var danskar. Dee unga tjejerna var inget problem, de pratade mest med varandra men den äldre damen envisades med att prata med mig hela kvällen, fastän jag hela tiden sa att jag inte förstod. Hon malde på om ditt och datt (eller datt och ditt, vad vet jag, jag förstod inget ändå…) så efter ett tag satt jag mest och nickade och log med tankarna på annat håll. Att sova i dessa kupéer var ett intressant uppdrag. Trångt var bara förnamnet när det ska få plats sex sängar på en yta av 2x5x2 meter… Men det var en spännande upplevelse, och man somnade ändå rätt bra till gungandet från tåget. Och sen när jag vaknade var vi nästan framme! Praktiskt värre måste jag säga. Där bytte jag till det tredje och sista tåget från Basel till Bern. Trots att det allt som allt nästan tog 24 timmar så kändes det inte långt alls.

 

När jag kom fram till Bern var jag rätt så nervös måste jag erkänna, men värd mamman kom i tid och hon var jättetrevlig! Plus att hon hade dottern med sig också, som var hur söt som helst! Vi tog bilen tillbaka till deras hus, som ligger ca 30 min från Bern, och jag var helt tagen av naturen! Det är så himla fint här så jag trillar nästan av stolen! Dalar och höga berg. Tillexempel hur mamman bara lite sådär apropå nämnde att ”Och bergen där borta, det är Alperna”. De kan se alperna från deras vardagsrumfönster! Vad har jag och komma med i jämnförelse? Jo, från mitt fönster kan man på en bra dag se någon halka på en isfläck på fina bondegatan… Inte lika häpnadsväckande kanske. Dessutom så är det nu bekräftat: mitt rum är verkligen 40 kvadratmeter. Jag har en enorm säng, en vidunderlig garderob och ett stort runt bord i mitten av alltihop. Sen har jag även en liten hall (egen ingång!!) och ett stort badrum med badkar där tre av mig kan få plats! 100-0 till Schweiz (mot Frankrike alltså…)

 

Men här, i denna trevliga oas, skulle det bara stannas i en natt! Dagen därpå bar det av till södra Frankrike för en behövlig (öh…?) semester! Det tog visserligen runt 6 timmar att komma dit med bilen, men det var det värt! Sommar och sol säger jag bara! Jag har nu vandrar runt i en vecka med sommar kläder i värmen i Saint-Marie de la Mere. Det har varit en jättemysig semester, vi har hittat på en massa saker! Här följer ett litet urval av aktiviteter:

 

Aigues- Mortes

Detta är en gammal stad/by som var är helt omringad av en stenmur. Visserligen har staden utvecklats så att folk bor utanför murarna också, men ”original staden” är alltså innanför de här murarna. Muren var idag som ett museeum, och vi gick runt hela staden på muren! Det var häftigt för de har verkligen bevarat de gamla husen och deras uteplatser. Jag spatserade glatt runt där på muren i bara linne och leggins, för det var så varmt den dagen!

 

Lång Lång rektangulär mur runt hela staden!
Muren

 

I den här staden hade de något som jag verkligen, verkligen hade velat skicka hem till mamma, med tanke på hennes intresse av Aloe Vera (jag vet inte om det är någon som har missat det? Inte?) men det kändes lite odiskret att gräva upp den, för att sedan hitta ett kuvert som passade…

 

Aloe Vera planta!!! :D:D:D

 

Åh, juste. Det fanns en godisaffär som var utsmyckad som en gammaldags godisbod (om det kallas så) med massa små söta burkar med handgjort godis. Jag ville köpa hela butiken, men det var hutlösa priser så jag höll mig i skinnet, men ååh va gullig den var!

Godisaffären

 

Faire du Cheval

Det här var nog en av de mysigaste jag har gjort på länge! Rubriken betyder på franska att rida, vi var ute på två stycken långa ridturer på vackra vita hästar. Det var spektakulärt! Vi bodde precis vid kusten så där vi red var precis vid vattnet, så området var ju vackert som bara den! Vi tog sådana turer två gånger. Första gången var det jättebra, andra gången mindre bra, det var nämligen inte på samma ställe båda gångerna. Första gången anordnades ridturen på hotellet, de hade ett stall i anslutning till receptionen, men andra gången så var det lite mer komersiellt så då var det kanske 20 personer som var ute tillsammans, medan första gången var det bara 5 stycken! SÅ när det var 20 personer, de flesta ovana ridare (haha jag inkluderad) så blir det typ som att rida i ring på skansen, men med den första gruppen var det en helt annan sak! Vi galopperade och man fick gå med hästen lite som man ville, och inte i en rad som med den andra gruppen. Åh det var så mysigt, träningsverken dagen efter till trots, men myggbetten hade jag verkligen kunnat vara utan! Jag har ca 20 kliande stora röda bölder på mina ben vid det här laget, olidligt! Jag gör mitt bästa för att inte klia sönder den, för några sår på bena vill jag inte ha nu såhär precis innan sommarsäsongen.

 

En häst :D

Hotellet och Frukosten

Hotellet var såå fint. Vita sandstens hus med mysiga pittoreska rum, träpaneler och stora vita kakelplattor som bildar gångar mellan alla husen. Det var kanske tre eller fyra hus, långa smala med lågt tak, och utomlandskänslan var härligt påtagande! Haha jag kände mig väldigt långt hemifrån för sånt hittar man inte riktigt i Sverige. Och Frukosten. Ahh. Tänk er bekväma stolar vid stora vita bord ute i solen på morgonen med fågelkvitter och sådär härlig morgontystnad, förutom spröda Bonjour från de som passerade från och till sina rum. Så där satt jag med en bok och i bara linne och drack en kopp kaffe med färskpressad apelsinjuice, croissanter med jordgubbsmarmelad och baguetter! Åhh. Jag vill äta sådan frukost varje morgon!!

 

Runt Hotellet

Utanför hotellet

Ingången

Frukosten!

 

Chateau d’avignon

Det här var alltså ett gammalt slott, som under 1800-talet hade varit ett av områdets modernaste hushåll. Vi hade såna där högtalare som man kan låna på bibliotek och liknande, som berättar om det man ser på museumet. Jag hade the time of my life när jag vandrade omkring i detta gamla hus och fick höra massa anekdoter och användningssätt av de olika rummen och sakerna som fanns i huset/slottet. Jag vill verkligen bo där… Nu har jag inga bilder på insidan av huset, men alla har väll full koll på hur ett modernt hus i slutet av 1800-talet såg ut? Bra.

 

Slottet!

Jag som lyssnar på intresant historia.

 

Parc Onithologique Du Pont-Du-Gau

Jag tror att man kan säga att det här var ett naturreservat, men utan att djuren var tvungna att stanna där hela tiden. Det var en park på ca 7 kilometer i stigar som man kunde vandra omkring i och se olika fåglar från trakten. Särskilt Flamingos då eftersom det är områdets vanligaste djur (det, och hästar!). De hade inte vingklippt fåglarna, så det var helt fria att flyga iväg om de ville, men ändå var det hur mycket fåglar där som helst! Antingen för att det alltid finns ordentligt med mat där, vem vet.

 

Flamingos! Som bråkar lite...

 

Baux Provence

Även detta är en gammal stad/by, men den här har inte en mur runt staden. Istället så är den belägen längst upp på en bergstopp, så man fick nästan svindel när man på vissa ställen kunde se ut över hela området runt omkring staden (det var inte en så stor stad). Här är de kända för de ruiner av en gammal borg (som vi besökte, och ännu en gång så fick vi högtalare som berättade historier om det man ser. Jättekul!) I den här byn köpte jag en tvål och en tesil =) Fruktansvärt onödigt, men trevligt att ha.

Inte så smickrande bild, men här är jag uppe på toppen där det förut var en stor stor borg!

Solbränna

Jag har blivit lite brun!

 Titta noga här, en KLOCKBRÄNNA! :D


Schweiz

Efter denna intensiva introduktionen av familjen, eftersom vi umgicks allihopa, minst 12 timmar om dygnet, en hel vecka, så var det rätt skönt att komma tillbaka till Schweiz. Det är konstigt, men jag känner mig redan hemma här. Det känns inte konstigt att sova i den här sängen (eller lite för den är verkligen fruktansvärt stor :P haha ), och jag har fått in lite rutiner redan och jag känner mig inte som en gäst i huset, utan mer som om jag verkligen bor här! Jätteskönt, med tanke på att jag, när jag var i Frankrike, kände mig som jag var en svulstig böld i röven varje gång jag befann mig i samma rum som familjen…

 

Vi har varit och fixat en massa saker nu under de här dagarna som vi har varit tillbaka i Schweiz, som bankkort, varit till kommunen och skrivit in mig som au pair, kollat upp allt med telefoner och dessutom fixat så att jag får plugga fransk! De var jätte trevliga där jag ska plugga, för de låter mig börja nu, fastän gruppen startade i februari! Men jag gjorde ett test för att kolla vart jag låg någon stans, och den här gruppen borde passa mig ändå sa han som jobbade där (som var jättesöt förövrigt). Ikväll klockan åtta så ska jag gå på en test lektion, och efter den ska jag bestämma mig om jag vill fortsätta eller inte. Men jag tror att jag verkligen ska gå på den här kursen, för den var rätt liten, bara sex personer. Det som förvånade mig lite angående franska kursen var att värdmamman betalar hela kursen! Det kom som en positiv överraskning.

 

För att komma till dessa kvällskurser så får jag låna familjens bil, vilket inte är helt fel. Det är visserligen en automatväxlad bil, vilket är båda bra och dåligt. Bra på det sättet att det är lätt att köra en automatväxlad bil, men när jag kommer hem kommer jag inte att kunna köra en vanlig bil längre, haha. 20 år med körkort, men kan inte hitta dragläget! Men det är bara att börja om från början, att öva med någon i ett säkert område! Fortfarande skönt dock att jag får låna den, för då får jag i alla fall lite körvana.

 

Så som det kanske märks så är jag mycket nöjd med Schweiz, Familjen och allt runtomkring. Det tycker jag att jag är värd nu.

 

A Bien-tout!

Tidigare inlägg