Schweiz, Switserland, Suisse

Som folk kanske kan förstå så har känslorna inför att åka den här gången inte riktigt varit den samma som förra gången jag åkte (… och var borta i 2 veckor… suck). När jag var på väg till Frankrike så var jag taggad till tänderna, var inte orolig alls och tänkte att nu är det jag mot världen, ”Give me that horison” osv… Nu, å andra sidan, är jag nervös som FAN (ursäkta mamma för att jag svär). All den nervositeten som jag borde ha haft förra gången jag åkte kommer nu, med dubbel effekt. Jag är orolig över att mamman inte ska tycka om mig, jag är orolig för att inte barnet ska tycka om mig (pappan bryr jag mig inte så mycket om), jag är orolig för att jag inte ska kunna konversera med familjen ordentligt, för att jag inte ska få några vänner, för att grannarna är elaka, för att jag ska missa tåget dit, för att jag ska få en utskällning av mamman om jag glömmer var det jäkla havregrynspaketet står!!!

 

Andas in. Och andas ut.

 

Det som däremot har lättat lite på nervositeten är att värdmamman ringde mig igår och pratade lite. Då frågade jag henne hur pass mycket franska de förutsatte att jag kunde och hur mycket den förra au pairen hade kunnat, och fick ett positivt svar! Hon sa att den förra au pairen kom från polen och pratade väldigt lite engelska och INGEN FRANSKA! Då menar ju jag på att jag borde klara mig alldeles utmärkt, med tanke på att jag talar bra engelska, plus att jag pratar lite franska också!

 

Det som också räknas som goda nyheter från det samtalet är att hon berättade för mig att vi skulle åka på semester dagen efter att jag kom! Hon har fått semester i en vecka, och det börjar den 31 mars. Och vet ni vart vi ska åka (me included)? Till södra frankrike på sol semester. ”Bring your bathingsuit because we’ll probably get a hotel with a pool”. Hon ringde för att fråga om det var okej med mig… Haha jag försäkrade henne om att det var helt okej för mig…